Nu är det bara lite drygt två månader kvar till advent, för de flesta av oss är det väl då som julstämningen tar fart på riktigt i samband med att adventspyntet plockas fram. Julen är så mycket traditioner och minnen och jag tror att det behövs i vår stressiga IT värld. Dofter och minnen från barndomen blandas med nya traditioner som skapas.
De kära julsakerna plockas fram ur skåp och lådor. Jag har numera så mycket julsaker att jag verkligen tänker efter innan jag köper nya. Jag vill känna att de har det där lilla extra. De käraste julprydnaderna har alla sin egen historia för mig. Det kan vara att de är handgjorda av någon närstående, att jag fått dem vid något speciellt tillfälle eller själv köpt dem. Många av sakerna har hängt med sedan tonårstiden och utökats efter hand som flickrummet byttes mot lägenhet som rymde fler saker och sedan hus med fler rum och mer yta att skapa julstämning på. Men de har sin historia och på ett sätt är det nästan som att återse gamla vänner när de plockas fram.
Julen är så mycket nostalgi, rysningar av välbehag när en julsång eller juldoft påminner om barndomens glädjefulla jular. Eller de första jularna som vuxen då man återvände hem för att fira jul.
Den här lucian fick jag när jag var barn. Den har följt med mig genom många flyttar, i en av de första flyttarna packades den ner av en flyttfirma och då bröts två ljus (de gick att limma fast). Efter det har den fått specialbehandling under flyttarna, när vi flyttade tillbaka 100 mil från norrland till södra sverige låg den i silkespapper i en låda inne i bilen och i de kortare flyttarna har jag haft den i mitt knä. Det låter kanske fånigt för vissa men den har sina minnen att berätta precis som de flesta av mina julprydnader.
